”Vi hade änglavakt”

Skellefteåprofilen Anna Ricknell rankas som en av landets 100 populäraste föreläsare.
Här berättar 38-åringen från Morö Backe om kometkarriären, påskmiddagen hos ­hockeylegendaren Sven Tumba och branden som var nära att sluta i en total tragedi.
– Hela familjen hade kunnat mista livet. Vi hade änglavakt, säger hon.

24 januari, 2020. Senast uppdaterat 17:19

Under 2011 startade Anna Ricknell sitt egna bolag Ricknells Retorik, men efter att ha varit mammaledig under stora ­delar av de kommande sex åren dröjde det till 2017 innan hon började jobba heltid med sitt företag. Ett drygt år ­senare kom hon med på EventEffects topp 100-lista över svenska föreläsare. Hur lyckades hon med det? När Anna Ricknell själv förklarar den snabba succén tar hon avstamp från en traumatisk händelse 2017.
– Den 17 december 2017 brann vårt hus och hela familjen hade kunnat mista livet. Vi hade änglavakt. Vi hade precis kommit hem från Gran Canaria och därför hade vi inte hört att två av brandlarmen hade slut batteri. Branden startade i garaget, som sitter samman med huset, men ett av batterierna i hallen var inte slut och jag vaknade av att jag hörde något ljud. Vilket räddade livet på oss. Hade det batteriet också tagit slut hade jag kanske inte suttit här i dag, säger Anna Ricknell.

Anna, hennes man och deras två barn klarade sig, men familjens två katter dog i branden. Huset brann inte ner, men blev väldigt skadad.
– Vi bodde på Vitbergscampingen i fyra månader och det var alltså vid den här tidpunkten som min karriär startade. Även om man drabbas av ett trauma pausas inte livet. Det blev en speciell process där jag fortfarande hade förfrågningar om jobb och då tog jag ett aktivt val att alltid prata om branden, vilket jag tror är en stor anledning att jag har tagit mig in på topp-100 populäraste föreläsarna i Sverige, säger Ricknell.

Just att hon vågar vara personlig är något som hon själv lyfter fram som en nyckel till hennes popularitet.
– Jag pratar inte om att jag har studerat retorik, utan jag försöker hålla det enkelt och att folk ska känna igen sig. Jag får ofta feedback på att folk blir berörda. Jag har aldrig haft en publik som inte har gråtit, säger hon och fortsätter:
– Det blir en balans mellan att få folk att skratta och allvar. Vi kan prata arbetsglädje, hur man ska prata med varandra, hur man gör en bra presentation och hur man kan sälja bättre, men i grund och botten handlar det om att vara tacksam och inte störa sig på skitsaker. Jag tror att jag lyckas förmedla det. Folk känner nog att de kan släppa skitsaker som att arbetskollegan är lite störig när de känner att ”här står den där kvinnan framför mig och hennes familj hade kanske kunnat dö. Jag kan också se vad jag faktiskt har i livet”, säger Anna Ricknell.

Under uppväxten var simning Annas stora passion och hon blev bra också. Hon kan bland annat stoltsera med ett junior EM-brons och som tonåring flyttade hon till Tyskland för att plugga och träna. Därefter gick flyttlasset till USA.
– Jag läste retorik, argumentation och ­debatt. Amerikanerna är vassast i världen på retorik. De har det obligatoriskt i skolan och vi har hemkunskap. Lite skillnad, säger hon och skrattar.
Hon minns gärna tillbaka till tiden i USA och ett starkt minne därifrån var när hon hamnade på påskmiddag hos hockeylegendaren Sven Tumba.
– Jag var på en nätverksträff för svenskar och där träffade jag en man som var kanske 40 år. Jag var väl 21 år på den tiden, men han var trevlig. Han frågade vad om jag ville följa med på påskmiddag med hans släkt. När vi var på väg dit åkte vi in i ett område där varenda hus var ett palats. Jag frågade vem hans släkting var och han sa: ”Sven Tumba” (som vann åtta SM-guld och 3 VM-guld under sin karriär som hockeyspelare). Jag kan ingenting om hockey, men jag frågade om inte det var någon legend? säger Anna och skrattar.
– Under middagen lyfte Sven glaset och sa: ”Så roligt att du är med oss i dag Anna och vi vill välkomna dig in i familjen”. Jag hade pojkvän då (som i dag är hennes man), men jag skålade och tackade, säger Anna Ricknell och skrattar åt minnet.

Sedan 2005 är hon tillbaka i Skellefteå och närmare bestämt Morö Backe. Även om hon föreläser över hela Sverige har hon inga planer på att flytta söderut.
– Nej, gud nej, säger hon med eftertryck.
– Jag skulle aldrig kunna flytta. Jag älskar mitt Skellefteå. En fördel med mitt jobb är att man kan bo var som helst, säger hon.
För Anna Ricknell väntar ett spännande år där hon i vår ska föreläsa med toppdiplomaten och Sveriges före detta ­utrikesminister Jan Eliasson. Hon är även med och arrangerar möteskulturdagen i Skellefteå den 22 april, och där är hon också en av föreläsarna.

24 januari, 2020. Senast uppdaterat 17:19

13 tuffa frågor: Hur kunde du spela i Löven?

Han avslöjar vad som skulle kunna fälla honom på Robinsonön, berättar att han ogillar sand i kläderna och hur det gick till när frugan raggade upp honom.
Lär känna Skellefteå AIK:s General Manager Erik Forssell – med Skellefteåguidens 13 personliga frågor.

5 oktober, 2020. Senast uppdaterat 17:41

Vilken person har betytt mest för din karriär?
– Min storebror som är sju år äldre spelade hockey. Han lät mig ofta få vara med att sporta och jag tror att det kan ha påverkat mitt val och intresse en hel del.

Har du varit starstruck någon gång?
– Nej, inte direkt.

Är du bra på att laga mat?
– Helt okej.

Om du ska unna dig något, vad köper du då?
– Jag är inte så prylintresserad och blir inte lyckligare av att köpa saker. Jag skulle nog välja ett restaurangbesök eller en resa istället.

Vilken film har du sett flest gånger?
– SVT:s Fotbolls VM-krönika från Mexico 1986.

Hur hade du klarat dig i Robinson?
– Jag tänker att det skulle gå helt ok. Jag kan nog hålla humöret uppe bra även med sömn- och matbrist. Svagheter skulle nog vara simning på tävlingar och att jag ogillar sand i kläderna.

Hur kunde du spela i Löven?
– Jag ville plugga vidare efter gymnasiet och tyckte att Umeå och Björklöven passade bra. Inga konstigheter med det.

Kommer du få en 40-årskris?
– Nej!

Tar du fram gitarren på fester?
– Nej, sällan. Har varit dåligt med gitarrspelande de senaste fyra åren.

Vad hade du jobbat med om du inte fick välja hockeyn?
– Jag gillar idrott så gärna något inom fotboll om jag fick välja fritt. Är utbildad civilingenjör så annars något åt det hållet.

Vem var du i skolan?
– Jag hade lätt för mig i skolan. Jag var seriös och fokuserad när jag var där så att jag skulle slippa plugga så mycket hemma. I klassen så var det nog sällan bråkigt runt mig. Jag gillade att sporta på rasterna.

Vem raggade upp vem, du eller din fru?
– Min fru. Hon jobbade på gymmet som vi tränade på.

Om du måste tatuera dig, vad skulle du göra då och var?
– Det skulle nog bli något litet visdomsord på underarmen.

5 oktober, 2020. Senast uppdaterat 17:41

Starka morsor

Agnes Schönfeldt, 29, tränade sporadiskt under graviditeten men kände efter hemkomsten från BB att smärtan i bröstryggen ökade.
Elin Johansson, 28, spelade fotboll på elitnivå men tvingades lägga av på grund av skada.
Fanny Wallström, 29, tränade hårt fram till vecka 34 men saknade den sociala aspekten och att aktivera kroppen.
Skellefteåguiden besökte passet ”Stark morsa!” – dit Skelleftemorsor oavsett förutsättningar och tidigare erfarenheter träffas för att stärka kroppen efter sin graviditet.
– Det här är något jag själv saknade efter mina barns födsel, säger pt:n Katarina Burvall på Underground AC.

2 oktober, 2020. Senast uppdaterat 14:28

Gymmet ligger direkt innanför entrén i det gamla taxigaraget, som den här senhöstdagen badar i sol. I de romerska ringarna, som i första hand är till för att träna upp ryggmuskula­turen, hänger ett färgglatt babygym.
Det är Elmers underhållning om han är ­vaken när mamma Agnes Schönfeldt tar sig an ­kettlebellen eller skivstången.
Agnes tar upp den tre månader gamla sonen i famnen, medan hon med fötterna puttar fram träningsmattan. Elmer hickar så den lilla ­kroppen rycker till. Agnes gungar honom lätt, med ena handen bakom hans huvud, medan hon varsamt lägger ned honom på en filt.
– Det är lite upp och ner, ibland går det bra att han ligger själv och ibland lite sämre – oftast beroende på hur mycket uppmärksamhet jag ägnat honom, säger Agnes med ett skratt.

Hon tränade längdskidor och fotboll under graviditeten. Ett par månader in i Elmers liv har hon skapat nya rutiner. Numera är måndag och torsdag förmiddag heliga – då står friviktsträning med skivstång, kettlebells och hantlar blandat med konditionsbaserad träning på schemat.
Just den här dagen har tjejerna, eller ­morsorna som de numera kallas, tränat marklyft och ­axelpressar, innan de två och två avslutar med russian swings, ball slams och pushups.
– Jag fick tipset av en kompis och det räckte med ett pass för att jag skulle vara såld, berättar Agnes och fortsätter:
– Det bästa är att belastningen går att anpassa utefter mina behov och min förmåga. Jag har till exempel haft problem med bröstryggen och axlarna efter amningen, något jag hoppas ska bli bättre allteftersom jag tränar.

För Elin Johansson finns träningen där ­naturligt från en lång elitkarriär. Efter att ha spelat fotboll i Sunnanå, Morön, Kif Örebro och Piteå valde hon att lägga av efter en fotskada. Att motionera har dock alltid varit en del av hennes liv och att sluta i samband med graviditeten var inte ett alternativ.
Ett samtal med pt:n Katarina Burvall, som ­håller i passen, stärkte hennes syn.
– Ett stort problem i samband med en förlossning är att du blir svag i många muskler, framförallt runt bålen. När du bär barnet tar dessutom axlarna slut. Utan träning är det lätt att du får en hållning som Quasimodo, säger Elin Johansson och skrattar.
– Men med ”Katta” känner jag mig helt trygg och jag gillar upplägget där vikter och frekvens byggs upp successivt.

Det är såklart ­olika för alla, men jag har haft turen att inte få ­några särskilda komplikationer efter graviditeten.

För Fanny Wallström är träningsformen ­inget nytt. De flesta övningarna känner hon igen från crossfiten, som hon tränat i åtta år och fram till några veckor innan dottern Winna föddes.
Fanny varvade promenader med ­lättare ­övningar innan hon efter två månader var tillbaka i gymmet.
Nu har hon lovat sig själv att ta det lugnt, två mammaträningar i veckan får räcka.
– Det känns att jag inte tränat på ett tag, men det har trots det gått relativt fort att komma tillbaka i någorlunda form. Det är såklart ­olika för alla, men jag har haft turen att inte få ­några särskilda komplikationer efter graviditeten, säger Fanny Wallström.

Katarina Burvall, som är diplomerad mammamagetränare, kan inte nog betona vikten av att känna in kroppen.
– Även om man tränat förut så är det viktigt att man tänker på att kroppen genomgått en förändring och att man har kontroll på belastning och teknik, säger ”Katta” och fortsätter:
– Även om vi inte enbart gör bålövningar så jobbar vi mycket med fokus på hur du håller ihop när du gör diverse övningar. Det är till exempel jätteviktigt när man lyfter att man hittar rätt höftposition, håller ihop och inte lyfter tungt innan man lärt sig rätt teknik.

Passar det här alla?
– Det gör det, oavsett träningserfarenhet. Det enda kravet vi har är man gjort en efterkoll hos barnmorskan och fått godkänt där.

2 oktober, 2020. Senast uppdaterat 14:28